Från att ha varit sängliggande mest varje dag i värk, haft alla tre hästarna avställda/på vila och tappat precis all fysik/styrka i kroppen så tycker jag ändå att jag får ge mig själv en liten klapp på axeln, det är enorm skillnad mot för ett halvår sen både för mig och hästarna.

Om jag börjar med mig själv då, jag är fortfarande rätt svag och omusklad efter olyckan o efterföljande sjukdomstid, vilket man ju blir när man blir sängliggande och inte kan hålla igång kroppen och dessutom går upp i vikt på grund av inaktivitet och medicin-biverkningar.  Men, här händer sakta men säkert grejer!

Jag är ute och promenerar varje dag, eftersom vi skaffat en hund, Elvis.

(honom ska jag presentera i ett senare inlägg) och har börjat träna på gym,

försöker komma iväg 3-4 dagar/vecka, hade som mål att ta mig i väg 2 dagar/vecka och har klarat det med råge, eftersom jag även gått på vattengympa och africa power dance pass :-)

Känns så härligt att känna styrkan, orken och balansen så sakta komma tillbaka till kroppen. Man blir motiverad att fortsätta kämpa!

Hästarna då, helt plöstligt bara hände det en dag!

Rätt som det var så var jag uppe på hästryggen igen, och nu rider jag så gott som varje dag, ibland två hästar om dagen. Får så fin hjälp av Ullis med Seifur så honom rider jag inte så mycket just nu, då han ändå går nästan varje dag med henne, utan det är Isafold och Lycka jag har satt igång ordentligt.

Lycka började jag med något före Isafold, och därför har hon lite mer kondis och muskler, Isafold behöver dessutom tappa vikt för att kunna tränas optimalt, men det går framåt, och faktiskt mycket fortare än jag hade gissat för ett år sedan.

Att jag orkar, klarar av och faktiskt rider, utan att sitta panikslagen är helt fantastiskt för mig! Känns så himla kul!  

Underbart!